Magnus och Lucas sitter bekvämt i den svarta skinnsoffan i musik- och poddstudion i Växjö. Samtalet handlar om ledarskap, och de lyssnar ödmjukt på varandra och fyller i varandras meningar. 

– Att leda i bön fram till korset, säger Magnus. Gud vill drabba oss i att det viktigaste är korset. Att vi får vara en röst, en budbärare som leder fram till undret – fram till Jesus. 

»Piedestal-ledare« som ska bära och klara allt orkar ingen leva upp till, men det är lätt att hamna där. 

– I bönen leder Herren oss att i stället skapa en kultur av sårbarhet och en lagkänsla. Att få drömma om en tid med en ny typ av ledarskap som sätter sårbarhet och ödmjukhet först. Att äktheten finns i oss som ledare och människor när vi inte behöver klara av allt själva.

Vikten av att ställa rätt frågor i rätt tid funderar Lucas kring. Det finns ingen mall för hur vi ska leda människor närmare Jesus, eller hur vi ska prioritera i våra kyrkor. 

– Jag försöker ställa frågorna: »Hur når vi vårt mål, hur kommer vi närmare dit vi vill?« 

»Ett team som Gud sätter ihop.«

Lucas tittar på Magnus och berättar att han fått betyda så mycket genom åren, att Magnus är bra på att känna av läget och vara lyhörd i sitt ledarskap.

 – Du är också bra på att samla människor till bön och strategisk bön inför viktiga frågor – det har du lärt mig. 

De skrattar ödmjukt åt att de hyllar varandra som ledare, men jag ser något mer och djupare. Ett team som Gud satt ihop och som tagit vara på varandras styrkor och hjälpt varandra närmare Gud, både som människor och ledare. Och det vittnar om något som är deras poäng i samtalet om ledarskap: »Det finns inga perfekta ledare«.

– Det är viktigt att leda tillsammans. Att hjälpa varandra, att få vara nära dem man känner och litar på – som känner en innan och utan, säger Magnus.

De har druckit många koppar kaffe och pratat mycket om vad som är viktigt. De har också gått ner i bönerummet, böjt knä ihop och uttalat Guds ord genom tidegärds-appen. Det har skapat en tillit dem emellan där bönen varit kittet, något som är större än deras mående, känslor och uppdrag i stunden. 

»Du är en ledare som är där människor är.«

– Magnus, du är en ledare som är där människor är, kastar Lucas in som det sista i samtalet.

Magnus blir lite generad. Men tänk om vi alla kunde omvandla de orden till en bön för våra egna liv – låt oss vara ledare som är där människor är. Det är svårt att förmedla äktheten Magnus och Lucas har genom sitt samtal. Efteråt är jag berörd över just det – inte att de försöker vara perfekta ledare, utan för att de delar sitt hjärta, sin längtan. Att de stöttar varandra att fortsätta växa som ledare – att vara människor som Gud kan använda för sitt rike. 

• Della
• Twittra