»Vad sa du?« »Jag hörde inte riktigt, kan du säga det igen?« Det är säkert fler än jag som har de här eller liknande fraser i sin standardvokabulär. Ibland hänger det på en bullrig miljö, andra gånger pratar någon i skägget, men oftast beror det på att vår egen hörsel har försämrats. Vi hör helt enkelt inte lika bra i bas-, diskant- eller mellanregistret. Konsonanter kanske faller bort och vissa röstlägen är svåra att höra. Kort sagt, vi uppfattar inte längre hela spektrumet av ljud. 

På sistone har jag läst och reflekterat över vad det innebär att vara en lärjunge. Speciellt en definition av lärjungaskap tilltalar mig och lyder i all sin enkelhet: »Lärjungaskap – att lyssna till Jesus och göra det han säger«.

Hur talar då Jesus till oss? Ja, att han talar genom sitt Ord råder närmast fullständig enighet om. Att han talar genom sin Ande bär många personliga erfarenheter av. Att han också talar genom sin kropp, sin församling, tror jag dock inte är lika självklart att vi tänker på. Ordet, Anden och kroppen skulle kunna liknas vid tre register med olika frekvensomfång. Jag lämnar åt läsaren att reda ut vad som motsvarar bas, diskant respektive mellanregister. Men ett hörselbortfall på något område ställer garanterat till det när vi försöker uppfatta vad Jesus säger – och därmed när det gäller att göra det han säger. Därför blir det viktigt för oss att höra hur Jesus talar genom sin kropp, och att också förvänta oss att han gör det.

I Efesierbrevet, när Paulus just bett sin förbön för församlingen (3:14-21), går han in på hur denna kropp byggs upp. Det slår mig att det är Jesu egen röst som Paulus vill ska få ljuda i och genom kroppen! Han skriver: »Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en till sin nästa, vi är ju varandras lemmar« (Ef 4:25). Vidare skriver han: »Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus. Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss« (Ef 4:32-5:2b).

Livet i församlingen handlar alltså om att imitera Gud – han är vårt föredöme. Ja, att leva med utgångspunkt i den kärlek Jesus har för oss var och en. När vi lever så blir församlingen – kroppen – en plats där Jesus talar. Enbart i dessa korta verser från Efesierbrevet ser vi att Jesus då kan få tala det som är sant och gott, och förmedla medkänsla och förlåtelse. Någon kanske invänder och tänker: Allt detta kan väl även Guds Ord möta oss med och Guds Ande uppenbara? Det är helt korrekt, men jag vill hävda att när Jesus får tala genom sin kropp är det på delvis andra och omistliga frekvenser. 

Detta bekräftas när Paulus visar hur annorlunda de kristna var kallade att leva jämfört med förut: »Lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomhet, deras förstånd är förmörkat (…) Utan någon skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv« (Ef 4:17b-18a, 19).

Tidigare dominerade själviskheten och mörkret. Men nu, genom att lära känna Jesu kärlek, får han tala genom deras liv. Tala sanning, godhet, medkänsla och förlåtelse. Vilken attraktiv plats jämfört med förut!

Så blir församlingen också platsen för oss att höra Jesus tala. I detta unika frekvensområde får vi både ta emot och förmedla det Jesus säger. Så att vi som lärjungar kan höra Jesus över hela spektrumet – genom hans Ord, Ande och kropp – och göra det han säger.

• Della
• Twittra