Javid och Karim (namnen är fingerade) bor hos samma fadderfamilj, vilka är engagerade i EFS. Trots rädslan för att bli utvisad har de båda två funnit trygghet i Jesus. Att de nu konverterat till kristendomen utsätter dem för nya risker om de skulle tvingas tillbaka till Afghanistan. Detta vet Migrationsverket om. Därför ställer de frågor till konvertiteter för att »bedöma om de är kristna«. Det kan vara frågor som skillnaden mellan Svenska kyrkan och Pingstkyrkan, vilka sakramenten är och antalet böcker i Nya Testamentet. Många av frågorna är svåra att besvara även för dem som varit kristna länge.

Att de har en djup övertygelse, ber till Gud och är flitiga kyrkobesökare har inte hjälpt. De har fått avslag och riskerar nu att utvisas. Att som frälst bli ifrågasatt om sin övertygelse är inte lätt. Därför blir det så slående att deras vittnesbörd genomsyras av en stor trygghet i Jesus.

Karim har ett kors tatuerat på armen. Han säger att han gjorde tatueringen redan när han levde som en av många papperslösa afghaner i Iran. För även om det var i Sverige Karim döptes (faktiskt av självaste Antje Jackelén), så var det i de öppna famnarna hos en kristen familj i Iran som vägen började. Karim är oerhört tacksam för den kristna pojke som bjöd in honom till sin familj. Han menar att det var Jesus som vägledde honom dit.

Släkten hade invändningar och pressade Karims mamma att göra något åt det, men Karim fortsatte ändå att gå dit. Han hade många frågor om kristendomen, så pappan i den kristna familjen tog honom till en präst. Därefter började han att läsa Bibeln.

Karim och hans familj flydde till Europa eftersom hans pappa sitter i fängelse på grund av narkotikaaffärer. De har flera gånger blivit hotade av män som pressat dem på pengar. De har flytt runtom i Iran, men hela tiden blivit påkomna. Karim åkte före sin mamma och sina systrar och är nu ensam här i Sverige. Flykten till Sverige var inte lätt, men han säger att han hela tiden hade hjälp av Jesus.

På ett boende någonstans i landet mötte han Javid som han tog med till en kyrka. Även Javid fann frälsningen i Jesus. Det var dock inte första gången han kom i kontakt med kristendomen.

Javids förtvivlan blev en gång så stor att han försökte ta självmord. Läkarna säger att det var ett under att han överlevde. Han hade efter sitt första avslag svalt fyrtio tabletter. Efter det har han fått avslag en andra och tredje gång, men han säger att han numera tagit det mer med ro. Nu är han trygg i Jesus.

Till skillnad mot Karim är han uppväxt i Afghanistan. Han berättar att hans mamma en dag sa att alla pojkar över tretton år var tvungna att gå samman för att lära sig att göra jihad. Därför var Javid och hans familj tvungna att fly till hans farbror i Iran. När hans farbror inte hade råd att ta hand om dem, bestämde de sig för att försöka ta sig till Europa.

Javid berättar med en imponerande detaljrikedom om vad som skedde på vägen. Hur han tappade bort sin familj efter det tumult som utlösts av en skottlossning. Hur han i sexton timmar gömde sig i ett hus för att invänta sin familj, men under pistolhot blev tvingad av smugglarna att ta sig till Grekland. Hur han tappat bort sina skor när han kom till ön Lesbos och gick utan skor ända tills han fick ett par nya i en kyrka i Aten. Efter det kom han många gånger att uppleva givmildhet från kristna.

Till exempel var det två kvinnor med kors som hjälpte honom när han stötte på några kontrollanter mellan Köpenhamn och Malmö. De talade med kontrollanterna och köpte en biljett till Malmö.

Under sin tid här i Sverige började han att gå till kyrkan. Han berättar om en andlig upplevelse där han kände att han på något vis kunde nå sin mamma.

En dag gick han till sin gode man och sa att han ville byta religion. I november förra året tog han sista steget och döpte sig. Det har fått honom att lysa upp. »Nu är jag en riktig kristen«, som han säger.

Enligt Migrationsverkets egna riktlinjer måste man i bedömning av skyddsbehov ta hänsyn till att konvertiter från Afghanistan är »särskilt utsatta för våld och andra övergrepp«. Den typ av faktabaserade frågor de fått är inte ovanliga och har kritiserats som irrelevanta av företrädare från både Svenska kyrkan och frikyrkorna.

Karim säger att han inte orkar tänka på sin situation, för tänker han på den »blir han galen«. Den kristna tron hjälper honom, även om han har svårt att sätta ord på det. Han beskriver det som att han hittat ett lugn.

Man kan inte nog understryka att de har det svårt. Javid säger att han »bara ser död i Afghanistan« och Karim står under hot från kriminella som är ute efter hans far. Ändå har de hopp om framtiden.

– Det kommer att bli bra, för Jesus har en plan för alla, säger Javid.

• Della
• Twittra