Fyra vänner från Iringa, Tanzania, landade på Arlanda en tidig vårvintermorgon. Tumaini Kadege – präst på stiftet med fokus på barn-och familjefrågor, George Nico – snickare och söndagskolledare, Shem Msite – evangelist och bibellärare för ungdomar och Roda Peter Changamike – sömmerska och söndagsskolledare, alla i gott sällskap av BIAL-missionär Nora Sandahl, som kulturell och språklig tolk. Efter utprovning av vinterkläder var gruppen redo för tågresan mot Järpen och Hållandsgården. 

Vinterupplevelsen blev fantastisk och ordet ajabo – »underverk« på swahili – återkom ofta. Solen över fjällen sken ikapp med vännerna, som för första gången fick uppleva snö, längdskidor, skoterfärder, kabinbana till Årskutans topp med mera. En vandring och guidning i folkhögskolans bibellandskap av snö, besök hos vinterhajkande scouter, bön och lovsång i Nylands missionshus och allsång på äldreboendet fick också utrymme under de två dagarna.

Från Järpen gick sedan tågresan till Alingsås. Vädret blev regnigt och grått under veckan, men gästerna spred desto mer solsken. Med värme, mod, förbön, nyfikenhet och kloka frågor tog de sig an både verksamheter och gudstjänster. På programmet rymdes bland annat påskvandring med skolklass, besök hos scouter, söndagsskola, fritidsgård, konfirmander och studiebesök på barnrehabilitering. 

Överallt återkom intresset för vår kulturs fokus på barnens delaktighet och självklara plats. Hur vi ger tid till, visar intresse för och förhåller oss till våra barn och unga, och hur vi ser på lekens betydelse för utveckling. Flera blev också de långa middagarna i olika hem med diskussioner om allt mellan himmel och jord; förmånen att ha ett fungerande skattesystem, hur vi som kristna syskon väljer att förmana eller inte förmana varandra, varför vi sätter våra äldre i särskilda hus och hur vi jobbar med bibelundervisning för ungdomar. 

Mitt bland de stora frågorna återkom också vännernas hjärtliga humor, de stora gapskratten och den självklara omsorgen att fylla hemmet med sång och förbön innan uppbrotten. 

Till stor glädje och tacksamhet fick också en viktig insikt allteftersom sjunka in hos Tumaini, George, Roda och Shem: »Det är alltså så, att allt inte är bättre i Sverige än i Tanzania. Vi har sätt att se på Gud, livet och varandra som vi ska vara stolta över och rädda om.«

Så fick Tumainis predikan under avskedsgudstjänsten sätta fingret på vårt ansvar och vår möjlighet att visa våra barn och unga på livet med Jesus. Hon gav också exempel från sitt arbete i Iringa på hur barn har fått hjälpa föräldrar till tro och helade liv. 

Efter ett kort besök i Söderledskyrkan i Norrtälje och ett par dagar i Uppsala blev det dags för vännernas hemresa. 

Det är svårt att sätta ord på allt som besöket i Noltorpskyrkan fick betyda. Oavsett ålder fick vi alla beröras av livsglädje, självklar och smittande tro, och bli påminda om bönens betydelse och givna plats. Vi tackar Gud för våra vänner, deras mod att komma till oss och inte minst för all eftervärme och mersmak. 

• Della
• Twittra