Ledare

Är vi för lojala för vårt eget bästa?

Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen. Psaltaren 91:3–6.

Mig veterligt så har det aldrig, under de tusen år vårt land kallat sig kristet, hänt att kyrkorna stått tomma söndag efter söndag. Inte under tidigare pandemier, världsbrand, hungersnöd och oroligheter, vara vad det månde vill. Aldrig. Det som nu sker är unikt och kräver vår eftertanke. 

Samtidigt som över en miljon människor skulle ha firat adventsgudstjänst så trängs tusentals och åter tusentals människor i köpcentrum och lågprisvaruhus. Medan en ohämmad trängsel accepteras under till exempel »Black Friday« så håller de kyrkor som trots allt genomför gudstjänster stenhårt på åttapersonersregeln. Gigantiska katedraler, där både femtio såväl som trehundra personer lätt skulle rymmas under mycket säkra förhållanden, ekar tomma samtidigt som  smittan sprids på restauranger, krogar, gallerior, gym och privata fester.

I USA har högsta domstolen slagit fast att det bryter mot deras grundlag att begränsa antalet gudstjänstfirare. Domstolen tar bland annat upp just jämförelsen med kommersiella inrättningar i sitt beslut. 

Vi väljer att lydigt följa myndigheternas påbud liksom idrottsrörelse och kulturetablissemang. Men i en tid som denna behövs den kristna församlingens närvaro i samhället och i enskilda personers liv extra mycket. Och vi är kreativa och förvånansvärt bra på att ställa om, inte minst genom digitalisering. 

Trots detta blir frågan som skaver i mitt inre om vi borde göra som trossyskonen i USA och flera länder i Europa och problematisera villkoren för kyrkan i relation till kommersialismen. 

Min förhoppning är att när du läser detta så har restriktionerna lättats så att vi kan fira julgudstjänster med ett någorlunda rimligt antal deltagare. Och att texten ovan inte är lika relevant längre …

Men oavsett det – låt oss inte glömma de ensamma, svaga och av övriga samhället marginaliserade. Låt detta bli en jul då vi tillsammans sträcker oss ut lite längre än vanligt.

Till Kristi ära!