Vi har ett fokus: Ännu ett år fanns ett Jesus- och missionsfokus, det som är vårt hjärta och vår kallelse. Jag känner en djup tacksamhet till alla som på olika sätt bidrog till att än en gång göra en årskonferens, och ett 150-årsjubileum, som siktar framåt, samt att få använda vår folkhögskola Hagaberg.
Vi är med i Guds världsmission: Under tre dagar fick vi bjuda samman syskon från fem mycket olika länder och kyrkor – och avsluta med jubileumssymposium och middag. I vår gemenskap växte en djupare ömsesidig förståelse och kärlek fram. Gästerna satte färg på konferensen och jag vet att de tog med sig många intryck hem att använda sig av.
Vi vågar: Borden som vi satt runt och samtalade kring, live- och filmpresentationerna av vad vi ser Gud göra i olika sammanhang, sång på spanska och arabiska med inspiration från det mångnationella arbetet i Västerås och den proffsiga webbsändningen där tusentals deltog på distans är för mig tecken på detta. Det är rätt att våga pröva nytt även om allt inte blir hundraprocentigt. Med hjärtan inställda på Guds möjligheter och vilja att vara delaktig så går det fint.
Vi går vidare: Vi var något färre än jag hoppats på. Webbsändningen kanske lockade någon att slippa sitta ett antal timmar i Stockholmstrafiken. Trots detta nådde insamlingen en halv miljon kronor liksom i fjol i Västerbotten, tack vare möjligheten att swisha in missionsmedel. Vi har ett fokus på yngre generationer och har tagit en del steg i rätt riktning. Vi behöver kanske lyckas överbrygga lite mer till de mer mångåriga EFS:arna när det gäller den kära sången och lovsången, men Stiftelsen måste få barn, annars dör hon, som det sades för hundra år sedan.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet