En härlig sak med Psalmboken är att den inte bara innehåller vår tids sånger utan också slitstarka psalmer som sjungits i många århundraden och i andra länder. Till Palmsöndagen har vi en pärla som stämmer in på detta: Dig vi lovsjunger, ärar (SvPs 443).
Den känns modern, men skrevs redan år 820. Att vi sjunger den idag har vi Anders Frostenson att tacka för. 

Ingen har betytt mer än Anders Frosten-son för vår nuvarande psalmbok. Han har inte bara skrivit många omtyckta egna psalmer utan också introducerat en stor mängd, både välkända och okända, från andra länder och gjort lysande bearbetningar av dem till svenska. 

Dig vi lovsjunger, ärar skrevs av spanjoren Theodulf, som var präst, poet och teolog och redan vid 25 års ålder blev biskop i Orleans i Frankrike. Psalmen lär i original ha haft 35 verser! Den svenska texten är enkel och fräsch. Barnen och de fattiga nämns särskilt bland dem som hyllar Jesus. En detalj är att Frostenson har slopat många »och« i texten, vilket gör att den får ett fint flyt: »…lägger man kläder, strör palmer«, »…går mot uppståndelsen, ljuset«.  

Som så ofta är det kombinationen av bra text och bra musik som gör psalmen så härlig att sjunga. Carl Bertil Agnestig som skrivit melodin är nog mest känd för sin pianoskola Vi spelar piano. Han tonsatte också kör-sånger, barnvisor och psalmer. Agnestigs skicklighet visar sig i att hans sånger är enkla och lätta att sjunga, och sam-tidigt så melodiska. Han har även skrivit melodin till Lär mig att bedja av hjärtat (SvPs 214 b).

Psalm 443 kunde gärna sjungas oftare även på Första advent, det är ju samma bibeltext den dagen, men den är skriven speciellt för Palmsöndagen.
I passionstiden är annars många psalmer med rätta mollstämda, men det måste också få finnas en jubelton när vi hyllar Jesus vid intåget till Jerusalem. Dig vi lovsjunger, ärar drar in oss i Guds barns lovsång genom alla tider till vår frälsare och Herre. 

• Della
• Twittra