En av många vinster med den nya psalmbok vi fick på 1980-talet var att den innehöll betydligt fler psalmer från de brittiska öarna. Engelsmännen kan verkligen skriva härliga psalmer, ofta mäktiga och glada på samma gång. Bland annat fick vi nu flera av deras fina julsånger, »Carols«, och speciellt den storslagna Dagen är kommen blev snabbt en favorit i svenska kyrkor.

Pilgrimspsalmen Gud, ditt folk är vandringsfolket (Sv Ps 298) är också en som verkligen lyfter. Den fungerar utmärkt när det är mässa och passar även bra vid begravningar. Psalmen skrevs på 1700-talet av metodistpastorn William Williams, räknad som Wales främste psalmdiktare. På engelska börjar den »Guide me, o thou great redeemer«. Den hade överskriften »En bön om kraft att gå genom världens öken« och bygger på berättelsen om Israels barns vandring genom öknen till Kanaans land. Den mäktiga melodin är skriven av John Hughes, diakon och kantor. Psalmen kallas ibland Wales inofficiella nationalsång. 

Anders Frostensons utmärkta översättning är full av de klassiska bibliska bilderna: molnstoden, eldstoden, brödet från himlen och klippan med det friska vattnet. I vers 1 och 2 följer Frostenson noga originaltexten, men i den sista är han friare. I stället för »floden Jordan« och »Kanaans land« sjunger vi om »de mörka vattnen« och att »på andra sidan finns en värld av sång och ljus«. Så öppnas psalmen upp även för den som inte kan den bibliska historien så väl.

Denna härliga hymn är en av de riktigt stora psalmerna i Storbritannien. Den sjöngs till exempel när prinsessan Diana begravdes och även när tronföljaren prins William gifte sig med sin Kate 14 år senare. Men inte bara där. Britterna är ju ett sjungande folk, inte minst i sportens sammanhang, och inför walesiska rugbylandskamper är det tradition att publiken sjunger den. Lyssna gärna via Youtube från högtiderna i Westminster Abbey eller när walesaren Tom Jones leder allsången på Wembley stadium, och du får höra psalmsång i världsklass!

• Della
• Twittra